
“Min farsa var kommunist” och “Den lyckligaste leken” är två nya romaner av Tove Folkesson respektive Björn Wiman, som båda bearbetar relationen till deras pappor.
En frånvarande pappa som bara kom nära i slalombacken. En pappa som talar om att en annan värld är möjlig. Båda papporna bar på ett arv av språkförlust. Författarna Tove Folkesson och Björn Wiman har skrivit varsin roman där relationen till deras pappor står i centrum.
Den 3 maj möts de på Astrid Lindgrens Näs i ett samtal om sina nya böcker tillsammans med Pekka Mellergård.
I Den lyckligaste leken beskriver Björn Wiman en far-och-son-relation som aldrig riktigt blev av, med en pappa som var alltför präglad av sin generation och sin egen uppväxt för att kunna bli den närvarande far som sonen drömde om. Nu är han borta, precis som de snöfyllda vintrarna.
Det är också en skildring av passionen för utförsåkning, denna lyckligt meningslösa sysselsättning där Björn och hans pappa faktiskt kunde mötas. Vi får följa resorna till Åre och Hemsedal, till Tyrolen och Leksand – soliga pister där samhörigheten plötsligt fanns, där pappan kunde utbrista ”Det här är kalas, Björne!”
En dotter kånkar stenar i blåsten. Hon ska laga muren mellan sin tomt och pappans. Han som försvinner från radarn ibland. Plötsligt dyker han upp, arg och svettig och berättar om finska krig och hårda nävar. Hennes son slår ihjäl myror med en iver man bara kan hitta hos myrorna själva. Och på vägen till förskolan flyger stridsplanen lågt.
Tove Folkessons nya roman Min farsa var kommunist är en berättelse om arv och frihet. Om en far som påstod att en annan värld var möjlig, och en dotter som försöker ta hand om den som finns. Där kajorna flyger norrut om kvällen, ljuset rusar över havet och det urgamla landskapet brer ut sig som en karg famn.
Söndag 3 maj kl 14.30, Astrid Lindgrens Näs
Fri entré men föranmälan krävs, bokning@astridlindgrensnas.se
”No show”-avgift 100 kr (för bokad plats som inte utnyttjas eller avbokas senast den 2 maj)