Text och bild: Daniel Reich
Längtan att sakta ner för oss till södra Sverige i några dagar. Vi vill helt enkelt fly från stadens ljud, ge själen näring och lyssna till tystnaden. Vårt mål – det småländska höglandet.
Med ombord har vi vår fyraårige son Emil som längtar efter att få se en levande älg. Som utgångspunkt väljer vi den lilla orten Virserum, belägen mitt i Småland och perfekt för barnvänliga expeditioner i omgivningen. Där hyr vi en mysig stuga som har byggts enligt ekologisk standard.
När vi kommer fram är vi redan förtrollade av landskapet och hypnotiserade av skogens dofter. Det luktar tall och gran, svamp, bär och mossa. Plötsligt framstår Astrid Lindgrens berättelser som verkliga, de får ett ansikte. En av semesterns höjdpunkter blir att korsa en riktig urskog, i förhoppning om att möta en älg.
Sagt och gjort. Vi packar en ryggsäck med köksprylar och några matvaror, maten är som bekant godast utomhus. Bilfärden tar oss i nordvästlig riktning via Vimmerby mot trakterna kring Ydrefors. Det monotona motorljudet vaggar Emil till sömns och för honom in i drömmarnas land.
Under tiden är hans föräldrar inbegripna i ett livligt samtal. Och så är katastrofen där – vi har kört vilse. Humöret sjunker i takt med regndropparna som faller ner. Föräldrarnas anspänning går att ta på. Plötsligt dyker den upp från ingenstans: skogens konung. En ståtlig älgtjur står mitt på vägen. Upphetsade och överväldigade av känslor väcker vi lille Emil. Något sömndrucken förkunnar han att älgar och grodor är hans favoritdjur minsann! Vi vuxna instämmer glatt, och humöret i bilen stiger till nya nivåer. Älgen kastar hela tiden blickar på oss och lunkar sedan in i den sagolika skogen.
Vi kör vidare glada och tacksamma och upptäcker snart att rutten vi valt inte innebar någon större omväg. Hur var det nu igen? Alla vägar bär till…
Efter den lyckliga ankomsten ger vi oss in i urskogen. Vi är omgivna av gigantiska tallar och granar som är över 150 år gamla. De stora klippblocken är täckta med mossa och lavar. Här i Norra Kvills nationalpark ser det helt sagolikt ut, som om vi vore i Ronja Rövardotters skog. På områdets högsta punkt, Idhöjden, slår vi oss ner och blir närmast berusade av den vida utsikten. Det är helt underbart. Vi har landat i långsamhetens rike, i skogens frihet.
