Foto: Alexander Hall

Den magiska känslan i den trolska naturen

Bland omkullfallna träd och mossbeklädda stenblock i den norra delen av Vimmerby kommun ligger Norra Kvills Nationalpark, den tredje minsta av Sveriges 30 nationalparker. I 150 år har skogen fått leva fritt i det 114 hektar stora området som bildades 1927 med ett kärnområde på 27 hektar. Av träden är cirka 80 procent tallar och vissa av exemplaren har vuxit sig både stora och gamla med 2,5 meter i omkrets och 35 meter höjd och 350 år i ålder.  

Välmarkerade leder banar väg för skogsupplevelser utöver det vanliga. Med chans att möta den ståtliga tjädern, passera otaliga träd med brandljud och höra sparvugglans läten i skymningen blir varje besök unik. Runt Stora Idgölen näckrosfyllda vatten sjunger tofsmesen och den utmanande vandringen i den steniga naturen med en tuff stigning upp till Idgölens utsiktsplats är värt varje steg när ni når den vackra utsiktsplatsen med en magnifik vy över Rumskullaskogen.  

Historien om den tusenåriga eken 

Strax söder om Norra Kvills Nationalpark ligger naturreservatet Kvill, ett strax under 30 hektar stort reservat som sedan 2007 har visat på både karaktäristisk vegetation och sällsynt flora och fauna. Sällsyntast av dem alla är den imponerande jätten som mäter 13 meter i omkrets, Kvilleken. Mitt bland betesmarkerna i Kvill, omgivet av gärdesgårdar och kohagar, står den och berättar den sin långa historia. Från att ha betraktats som en helig plats till att ha varit redskapsbod åt traktens bönder har eken varit med om mycket under sin livstid.  

Den exakta åldern på Kvilleken är osäker. I slutet av 1930-talet gjordes en noggrann utredning med resultatet 950 imponerande år. Det innebär att den vid det här laget har passerat 1000 år och sannolikt är landets enda tusenårsek. År 1772 omskrevs Kvilleken för första gången av häradsfogden Magnus Gabriel Crælius i boken ”Försök till ett landskaps beskrivning”. Där beskrivs eken märkvärdig och ihålig.  

Välkommen till Kvill!

Med 15 år av både sjukdomar och benbrott kämpar en av kommunens äldsta invånare med sin hälsa. Varje år är blomningen oviss och väntan genom maj månad är lång för den som längtar efter gröna blad på millenieeken. 2020 gick en grön gren beskådas. Länsstyrelsen lovar dock att Kvilleken lever vidare genom 12 livskraftiga ympar från trädet som kommer planteras i ett kloningsarkiv för framtidens biologiska mångfald.