Vimmerbys Historiska Byggnader

Rådhuset i Vimmerby är troligen stadens första arkitektritade hus, byggdes 1824-25, således bara några år efter den förödande branden. Det är en byggnad i stramt nyklassisk stil, tidlös i sin enkelhet och ett av Vimmerby tätorts sju byggnadsminnen. I den vackra sessionssalen har många beslut fattats och många milstolpar i stadens historia noterats av ämbetsmän och politiker.

På 1800-talet hände det också att den ärevördiga sessionssalen som omväxling till allvarligare skådespel förvandlades till balsal, där stadens borgare roade sig med för den tiden typiska sällskapsspektakler. När det nya stadshuset under 1976 stod färdigt hade rådhuset spelat ut sin roll som stadsförvaltningens hjärtpunkt. Istället för kommunala aktiviteter av olika slag höll under flera år Västerviks tingsrätt ting i det gamla rådhusets lokaler. Från 2006 finns nu istället turistbyrån i Rådhusets.

Vimmerby sov länge en törnrosasömn, men väcktes ur sin slummer 1962. Det var då de unika målningarna i Grankvistgården på Storgatan upptäcktes och Riksantikvarieämbetet med dr Åke Nisbeth som drivande kraft började intressera sig för den tidigare obemärkta staden vid Stångån. Grankvistgården, år 1963 förklarades som byggnadsminne, är troligen byggd före år 1700. De samtida barockmålningarna av en ännu okänd konstnär är mycket väl bevarade och de friläggnings- och konserveringsarbeten som genomfördes när huset "upptäcktes" har gjort Grankvistgården till en av Vimmerbys förnämsta sevärdheter. Men varken Grankvistgården eller Storgatans övriga byggnadsminnen är några museer utan i högsta grad levande kulturhus, befolkade med verksamma människor.

Man har inte behövt flytta några hus för att skapa ett "Gamla Vimmerby". Husen står där de står på Storgatan och många är unika i landet. Bara ett stycke från Grankvistgården ligger den nästan samtidiga Tenngjutaregården, som väcktes ur sin 200-åriga sömn 1964. I både fallen var det guldsmed Beyron Milton som spelade prinsens roll och makarna Thyra och Beyron Milton har under de år som gått sedan Vimmerby fick sin "lidnerska knäpp", med stort intresse följt upprustningen av Storgatans kulturhistoriska bebyggelse. Som riksantikvariens ombud i Vimmerby var Beyron Milton alltid först på plats när nya fynd gjordes och tack vare hans grundliga kunskaper i stillära har mycket räddats åt eftervärlden. Gården, som fått sitt namn efter tenngjutarna Gudmund Östling och Zadek Bergenholzt, har en lång historia och upplevt sin verkliga storhetstid på 1700-talet.

I motsats till Grankvistgården vet man både namnet på konstnären och årtalet då han på tenngjutare Östlings uppdrag dekorerade tak och väggar för att göra huset till en ståndsmässig bostad. Över dörren till köket, som ännu har kvar sin ursprungliga "tittglugg", står förutom ett bibelcitat också följande: "Målat av Joh Lundgren Olofsson den 27 oktober 1767". Tenngjutaregården, som 1964 såg hopplöst förfallen ut, har idag återfått sin ursprungliga prägel av borgaregård från 1700-talet. Förutom tak- och väggmålningarna finns åtskilliga inredningssnickerier från husets storhetstid - bl a har ytterdörrarna mot Storgatan kvar sina gamla beslag.

Borgmästaregården på Storgatan 3 är Vimmerbys fjärde byggnadsminne, uppkallad efter Otto Gustaf Wahlberg, stadens borgmästare åren 1870-1907. Också den är byggd på 1700- talet, men i förhållande till flera andra kulturhistoriska byggnader ännu tämligen outforskad.

Rådmansgården på Storgatan 28 byggnadsminnesförklarades i januari 1975. Bottenvåningen byggdes troligen i mitten av 1600- talet. Huset finns med på ritningar från 1648 och byggdes till med en våning under senare delen av 1700-talet. Det har fått sitt namn av rådman Johan Wimarkrantz, som köpte och restaurerade fastigheten 1772, och det är från hans tid de målningar härstammar som gjort gården känd. När fastigheten började repareras fann man under 8-10 tapetlager i bottenvåningens stora rum något som senare skulle visa sig vara imiterade kinesiska ristapeter, målade på tjock pappväv som klistrades direkt på stockarna. 80 Procent av målningarna i det cirka 40 kvm stora rummet är mycket väl bevarande. Även i taket finns rester av målningar.

Under vandringen på Storgatan hittar men på nummer 19 nästa byggnadsminne, den Hammarskjöldska gården, som ligger mitt emot Rådmansgården, troligen byggd på 1700-talet och ombyggd under empiretiden. Huset har fått sitt namn av Karl Johan Hammarskjöld som köpte huset 1859. Det var sedan i släktens ägo fram till 1917. Även Hammarskjöldska gården är dekorerad med invändiga målningar. I tvåvåningshuset intill på nr 17 har man hittat takmålningar av samma typ som i Grankvistgården. Det är för övrigt snarare regel än undantag att det finns målningar i de gamla borgarhusen på Storgatan. Detta gör den unik.

Ingen stad i landet kan visa upp något liknande. Som ett kuriosum kan nämnas att den berömde läkaren och författaren Axel Munthe under något eller några pojkår gick i skola i Vimmerby och bodde på Storgatan. Fadern var apotekare och i mitten av 1800- talet låg apoteket på Storgatan 25. I samma hus hade familjen Munthe sin bostad. Fastigheterna längst Storgatan är samtliga i privat ägo och normalt inte tillgängliga för allmänheten.

Det sjunde byggnadsminnet i centrala Vimmerby är en fastighet som inrymmer Museet Näktergalen. Det här huset ligger mellan kyrkan och torget, på Sevedegatan, en parallellgata till Storgatan. Huset byggdes ca 1740 med timrade väggar i ett plan. Alla rummen fick ett omfattande inredningsmåleri och större delen av de ursprungliga vägg- och takmålningarna finns ännu bevarade. I mitten av 1800-talet byggdes huset på med övervåning och kläddes med stående lockpanel. Näktergalen inrymmer idag Vimmerbys lokalhistoriska museum och är det enda byggnadsminnet i Vimmerby stad som är tillgängligt för allmänheten.